Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär liksom aska är då soten som elden vi alla bär blott de ringa är så vackert, jag giver mig till skogen hän likt en fura för min stolthet svärjer livet som sy för sägn
Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt
Såsom skuggspel uti natten leker ont för den som ser gillra fånga dödens ögon, vem skonar om ingen ber svaren stundar i vår levnad, jagar ödet som skall ske söka lyckan om de väntar, skänka tröst när sorgen led
Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt
Om vår äril nu falnar en gång spå mina händar i det som finns kvar minnen av lågor i askan den grå
Ett järtecken varslar mig i en slocknade glöd I var gnista en gyllne tår som ämnar att dö
Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär liksom aska är då soten som elden vi alla bär blott de ringa är så vackert, jag giver mig till skogen hän likt en fura för min stolthet svärjer livet som sy för sägn
Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt
Om vår äril nu falnar en gång spå mina händar i det som finns kvar minnen av lågor i askan den grå