Livet förgås i denna bistraste tid När makten dess lågor kväva Hopplöst du vandrar genom ditt liv Mot glömskan och intet du sväva
Förlorat ditt arv, förblindat ditt minne Fördunklat, för evigt förträlat ditt sinne Förlorat ditt arv, förblindat ditt minne Och evigt så fortsätter detta vansinne
Ensamt är ödet, uppdämat flödet Av nedärvda krafters strömmar Himmelen blå är numera grå Borta är framtidens drömmar
Hoppet har kvävts, dimslöjor vävts Kring vårt stolta förgågna Försjunkna i skam, står nu vår stam I vanära vi evigt är fånga
Förlorat ditt arv, förblindat ditt minne Fördunklat, förevigt förträlat ditt sinne Förlorat ditt arv, förblindat ditt minne Och evigt så fortsätter detta vansinne
Slit deras bländverk i stycken För ännu kan vindarna vända Må lågorna blossa, fördämningar rämna Livskampens glöd vi åter kan tända
Finn styrkan i arvet så klarnar ditt minne Bryt loss de bojor som fängslar ditt sinne Finn styrkan i arvet så klarnar ditt minne Och låt oss nu väcka ett nordiskt ursinne
Låt lågorna blossa, fördämningar rämna Livskampens glöd vi åter kan tända!