Så den tiden inne var en dag om hösten, hög och klar Vinterns bett i nordanvind nyper hårt i tårad kind Ingen ville sist bli kvar folket skyndar när de far
Lämnad ensam kvar och glömd i ett hörnskåp satt du gömd De som for ej såg sig om därför en grå liten skugga kom att bak en stängd och reglad dörr bli lämnad kvar såsom från förr
Men längtan finns hos folk som minns Den tid som var finns i drömmen kvar
Långa vintrar, korta somrar grova väggars timmer grånar Vinterstormar, is som svartnar mörkret faller, tiden snart har lagt sig till att vila stilla drömlös slumrar nu den lilla
Men så i huset en skälvning far ej så stadigt som förr det var Tappar fästet och vacklar till men så är allt åter lugnt och still Tiden gick och tiden går tid av väntan, dag till år
Minnet ska väl någon gång bli ord och toner i en sång Sången om en väg dit åter hem till dig, som nog förlåter all den tid du bortglömd var du som är den som blev kvar
Då ska vi vända hem då vill vi dit igen Till det ställe som vi ifrån en gång kom
För längtan finns hos folk som minns Den tid som var finns i drömmen kvar
Nu ska vi vända hem nu vill vi dit igen Dit där sommars vind smeker ömt din kind