En hund skäller långt bort i frosten Månen en tunn båge av platina Jag bankar pannan mot väggen Ännu ett minne som gick av som en mina.
Bäst jag drar på mej dom gamla bootsen igen Bäst jag ger mej av ut på driven, mens jag kan Tusen mil, men den här kedjan runt foten känns Bara den som är herre över sej själv är en fri man.
Är inte rädd för att gå till korset och böja mej Be honom ta spökena ifrån mej, be om nåd Jag är inte rädd för att öppna mej, röja mej Inte rädd för nånting här annat än att bli död och hård.
Jag vill ha mitt kaffe svart som natten tidigt på morgon Jag tager mej till Luzern via München, Berlin Jag hör kattugglan hoa, hör den där hunden yla och morra Bara den som är herre över sej själv är fri.
Stjärnorna gnistrar, kärleken gör ont Hör hur räven skriker, hör hur hunden svarar Tystnaden dånar, jag går in igen, huset är tomt ute på åkrarna bara frosten, rådjur och harar.
Jag har fått så mycket jag kommer att dö som en rik man hur fattig jag än blir, hur vilse jag än går Jag kan öppna mej nu inför alltet som en fri man bara den som är herre över sej själv kan följa sina spår.
Bäst jag drar på mej dom gamla bootsen igen Bäst jag ger mej av ut på driven, mens jag kan Tusen mil, men den här kedjan runt foten den känns Bara den som är herre över sej själv är en rik man.