Och snön föll vit i vinterskog där räven stod på lur för tystnaden i blånad vildmarkstrakt. Här dröjde du vid kojans eld och drömde om en vår och skrev din sång och höll vid milan vakt.
Nu porlar den i vårens tid din fors i milsvid skog! Nu surrar den av bin din sommaräng! Jag anar spår av kärva steg som trötta spelmän tog och rosors blod i ton från sorgens sträng. Än sjunger vinden vida, när hösten brinner röd, din sång om livets villkor, om kamp för hem och bröd. Nu porlar den i vårens tid din fors i milsvid skog! Nu surrar den av bin din sommaräng! Jag anar spår av kärva steg som trötta spelmän tog och rosors blod i ton från sorgens sträng.
Du vandrare, du speleman, du kung i tiggardräkt, du brann i natten fylld av köld och is. Den eld som brann den värmer än, din saga och din dikt om evig sol och sommarparadis.
Nu porlar den i vårens tid din fors i milsvid skog! Nu surrar den av bin din sommaräng! Jag anar spår av kärva steg som trötta spelmän tog och rosors blod i ton från sorgens sträng. Än sjunger vinden vida, när hösten brinner röd, din sång om livets villkor, om kamp för hem och bröd. Nu porlar den i vårens tid din fors i milsvid skog! Nu surrar den av bin din sommaräng! Jag anar spår av kärva steg som trötta spelmän tog och rosors blod i ton från sorgens sträng.