I ljuset från min lykta ser jag skuggan utav sorg, drömmar som har slocknat ifrån ett liv som haft sin tid. Inte kan jag stå och se på då vi flyr, verklighet och sanningar där moralen är fantasi.
Det är ju du själv som väljer, det är ju du själv som sväljer, deras sagor och lögner och fjäsk.
Är det sant att även de som talar högt starkt och rätt planterar döda blommor? Då kan det inte vara lätt för människan att tro på Gud att han är stor, när tystnaden breder ut sig i huset där hon bor.
Det är ju du själv som väljer, det är ju du själv som sväljer, deras sagor och lögner och fjäsk.
Kung Bore är död och våren, den nyvalde är folkets hjälte. Visioner föds och det är dags att befolka sina massiva luftslott. Livets panorama, hallucination, jag har längtat något så gränslöst. Ge mig evig insyn in i drömmarnas land, först då blir jag lycklig.
KING WINTER
In the light from my lantern I see the shadow of sorrow, in dreams that have been extinguished from a life that has had its time. I cannot stand and watch while we flee reality and truths, where morality is fantasy.
It is you who chooses it is you that swallows their fairy tales and lies and flattery.
Is it true that they who speak loud, strong and right also plant dead flowers? Then it cannot be easy for a human to believe that God, he is great, when silence spreads in the house where she lives.
It is you that chooses, it is you that swallows, their fairy tales and lies and flattery.
\"King Winter\" is dead and Spring, the newly elected, is the people's hero. Visions are born, and it is time to populate their castles in the clouds. Life's panorama, a hallucination, I have longed for so tremendously. Give me a view into the land of dreams, only then will I be happy.