I drömmen hörde jag honom ropa. Och i detta ögonblick av långväga svar återfinner jag den milda döden, andas jag trädens födelse. Ljungens klockor lämnar fritt sina hemligheter i min hand. Min kropp är markens svalka och den sköra höstens moln glider genom mina ögon. Han ropar i gryningen och rösten var min moders. Havet ska bära mig till en famn.
THE VOICE
Dreaming, I heard his cry.
And in this moment of distand answer I find, once again, my gentle death, I breathe the birth of the trees. The bells of the heather yield freely their secrets into my hands.
My body is the cool of the ground and the clouds of the brittle autoumn glide through my eyes.
He cried at dawn and the voice was my mother's. The sea will bear me to his arms.