ag ser i svart och vitt Sikten är sedan länge skymd Förlorad ute på vidsträckta vatten Med hål i skrovet och revat segel
Himlen stänger sig ovanför mig Moln hopar sig i hotfulla skepnader Detta skrämmer mig, men fascinerar mig oerhört Hoppet slukas, livet dräneras, drömmar mördas
Allt som någonsin har betytt något förlorar sitt värde, sin egentliga mening Jag vet inte var denna skuta kommer föra mig Men ändå hoppar jag inte överbord
Jag vill inget hellre än att komma härifrån Men likt en cysta klänger jag mig fast Rädd för vad som kan hända, rädd för det okända Ångest i tusenfald, psykisk tortyr i dess renaste form
Inget land är i sikte, inget hopp skymtar Molnen blir allt fler och fler och tätare för var dag Sikten är lika med noll, lönlöst att ens försöka att se ljuset i tunneln, någon form av räddning
Därför sitter jag fast i denna båt M/S Undergång, de fördömdas skepp Aldrig når jag grundet, slutet av färden Jag seglar i ensamhet på ett oroligt hav
Tankar kring död och evig sömn hemsöker mina nätter Desperationen har tagit ett fast grepp kring mig Men likt en cysta sitter jag fast i den befläckade relingen Fördömd att för alltid segla på detta blodröda hav
I see in black and white My sight is since long bleary I'm lost out on open water With a hole in the hull and reefed sails
Heaven closes above me Clouds gather together in threatening guises All this scares me, but fascinates me greatly Hope is devoured, life is drained, dreams are murdered
Everything that ever meant anything loses it's value, it's actual meaning I don't know where this boat will take me but yet I don't jump overboard
I want nothing more than to get out of here But like a cyst I firmly hold on Afraid of what could happen. Afraid of the unknown. Angst in thousandfold, mental torture in it's purest form.
No land in sight, no hope to be seen. The clouds multiply, becoming more and denser for every day Sight is down at zero, it's pointless even trying to see the light in the tunnel, some form of salvation
That's why I'm stuck in this boat M/S Doom, the ship of the damned Never will I reach the ground, the end of the voyage I sail alone on a stirred sea.
Thoughts on death and eternal sleep haunt my nights Desperation has taken a firm grip around me But like a cyst I cling to the tainted rail Doomed to always sail this bloodred ocean