"the planet earth about to be recycled - your only chance to evacuate is to leave with us."
är du glad? glad? vad är det för fråga? man vill vara glad, vill man inte det? glada människor som inte vet bättre.
inombords frös min själ till is och jag hatade den tiden jag föraktade till och med solen för jag visste att jag aldrig skulle få leka i dess varma sken.
jag frös av hat när, jag hörde de andra barnen skratta och leka på gatorna utanför.
döden var att föredra framför mina utsikter att uppleva någon sorts lycka.
i det ögonblicket, hatade jag gud mer än någonting annat i universum.
hade gud fått veta om hur hårt jag hade fått kämpa, och bara stått vid sidan om och tittat på hur situationen hela tiden förändrats.
inombords förvandlade jag guds namn, och önskade att jag aldrig blivit.
"maybe i should have killed four, five hundred people. then i would have felt better. then i would have felt like i really offered society something."
"måtte djävulen ta alla fruntimmer!"
"there is no real me: only an entity, something illusory. and though i can hide my cold gaze, and you can shake my hand and feel flesh gripping yours and maybe you can even sense our lifestyles are probably comparable... i simply am not there."