En ensam koltrast, han sjunger sin skymningssång vi står intill varandra och vi lyssnar andaktsfyllt en vårkväll på min balkong Jag talar allvar men du har nära till skratt som en sphinx, lika gåtfull är du säkert begriper du att
Veta var vi står är svårt och vart vi går är upp till dig Om du vill gå långsamt så är det okej och att jag är kär är klart och vart det bär är upp till dig Men välj rätta vägen tillsammans med mig
Jag tror så mycket på oss, du vet vad jag menar en del som skiljer förstås men mycket mer som förenar
Att jag ber om mer är sant och vad som sker är upp till dig Ja, säg vad du känner men säg inte nej
Nu tystnar fågeln men tonen dröjer sig kvar och någonstans långt borta tar en annan koltrast vid och ger ett lockande svar Jag ber dig stanna, du säger hastigt godnatt du är skygg och så sparsam med ord men du förstår säkert att
Veta var vi står är svårt och vart vi går är upp till dig Om du vill gå långsamt så är det okej och att jag är kär är klart och vart det bär är upp till dig Men välj rätta vägen tillsammans med mig
Jag tror så mycket på oss, du vet vad jag menar en del som skiljer förstås men mycket mer som förenar
Att jag ber om mer är sant och vad som sker är upp till dig Men välj rätta vägen tillsammans med mig Ja, säg vad du känner men säg inte nej