Jag har ditt foto framför mej Det första kort jag tog av dej för längesen Du verkar lite blyg men glad Och du har skrivit det en rad: Till raringen! Det står här då jag kommer hem Från jobbet nå'n gång efter fem, min dag är lång Och allt jag tar i blir för mej En helig sak som köpts av dej till huset en gång I val av mönster till gardin, Jag till och med i köksporslin, jag ser din hand Och kaktusen är lika ful Som då du köpte den en jul, men blommar ibland Jag ser en sprucken vas och ler Jag minns så väl då den föll ner på tån på dej Jag tröstade, du föll i gråt Vi gick på bio efteråt, du höll dej i mej
Åh, raring, jag längtar, jag längtar till dej Men du är så långt borta från hem och från mej
Jag ser ett hål i vårt staket Och skrattar för mej själv, jag vet: Det gjorde du En gång med våran nya bil Det hörde liksom till den still. Humör för sju Var dag var fylld av äventyr Jag kunde aldrig tänka mej Jag en dag måsta mista dej. Du var ju mitt liv
Åh, raring...
Men sorgen kan va' lika blind Som lyckan, sveper som en vind och skövlar allt Vår tid tillsammans blev för kort Den sommaren då du gick kort blev allting kallt Se'n minns man hur det var en gång Och man hör ekot av en sång om kärleken Man minns en sommar Minns en vår då fpglar sjöng I varja snår för längesen