Är det så här det känns att ta adjö Som om hundra och åter hundra dar med dig smälter bort som snö Din hand i mitt hår är det sista jag minns av dig innan du lämnar mig och går
En tid så lång som en hel evighet fanns du här hos mig och varje ögonblick med dig blev till en självklarhet Jag vet, det är ingen idé att ångra felen och allt det där men det händer att jag ber om att än en gång få ha dig här
bara för en dag Du skulle få allt det jag aldrig gav alla orden av kärlek som jag tänkte men aldrig sa Först nu kan jag förstå allt det jag inte kunde då Nu när jag fått distans ser jag alla missförstånden som fanns
Om bara för en dag du kom tillbaka skulle jag sitta kvar och lyssna och vara lyhörd för vad du ville ha Om det fanns en chans att vi möttes igen någonstans du och jag om så bara för en dag
Är det så här det känns att ta adjö I tomrummet efter dig lever jag som på en öde ö Hur har du det nu Hos mig är det kallt för ingen annan kan värma mig än du
Här står allting kvar som det gjorde den dan du gick Så svårt att inse att den tid vi hade här var all den tid vi fick Kan inte göra nåt mer än acceptera det som det är men det händer att jag ber om att än en gång få ha dig här
bara för en dag Du skulle få allt det jag aldrig gav alla orden av kärlek som jag tänkte men aldrig sa Först nu kan jag förstå allt det jag inte kunde då Nu när jag fått distans ser jag alla missförstånden som fanns
Om bara för en dag du kom tillbaka skulle jag sitta kvar och lyssna och vara lyhörd för vad du ville ha Om det fanns en chans att vi möttes igen någonstans du och jag om så bara för en dag