Solen står het över älvens stränder Våra garvade ansikten glänser av svett Backadalen sjunger för våra händer Och vi hälsar våren med klingande spett Vi sätter oss ner och snackar på solvarma balkar Vi har öl ifrån * Zyrenka, vi har tobak och snus Och skjortorna dom fladdrar i vinden som svalkar Och runt om står världen i bländande ljus
Så tröstlöst har vi kämpat för vårt levebröd I mörker och kyla, i snålblåst och snö I byssjvärmen satt vi och skämtade glatt Mens stjärnor brann ut i den frostiga natt
Och det enda vi äger, det är vår heder Som goda kamrater och rediga män Visst skaffar vi oss ischias och styva leder Men dona ska hålla i många år än Säg Olle, du som gift dig och redan är bunden Har du grubblat dig grå över skulder och lån Så slå nu bort all oro och lev för stunden Berätta nu stolt om din nyfödde son
Och Lappen, du flabbar och mår som en prins Och minns små historier med hemtraktens kvinns Men sträv är din röst av det bittra salt Du svalde där hemma där mänskorna svalt
Och Tjocke-Per, du skrävlar och skräder ej orden Och säger att basen är dum som en get När han blev född av morsan till denna jorden Så kolla hon in en och trodde hon sket Karl-Alfred, du snyter den rödsvullna krana Som ruttnat av brännvin och ensamma år Men nu glömmer du din ömkliga levnadsbana För sjömansbravader i ungdomens vår
Och Backadalen susar, den bultar och larmar Den darrar, den suckar, den kvider och slår Här har vi skördat stålet med knotiga armar Och här har vi sått våra dagar och år Och det är som om världen var bara vår egen Tills vi plötsligt får syn på vår snokande boss Och reser oss med möda och tvekan i stegen Och kisar mot solen som nyss sken för oss