Jag vill måla västanhimlen vacker igen men all färg bara bleknar vid tanken på dig
Går sönder varje gång jag ser dig stunder som vi delat, stunder som passerat Blåa ögon är på gränsen till fördärv Vår historia är ett olyckligt slut
(vintern lämnar alltid spår)
Stjärnorna gör oss medvetna om tystnadens kalla famn men evigheten mellan oss krymper Vi kommer tyna bort
Och en avlägsen dröm svävandes bland gatuljusen Jag kan se dig på bussen igen nästan skakar när du tittar på mig Bara döda ord \"Om jag bara kunde få vila min hand i din\"
Jag vill måla västanhimlen vacker igen men all färg bara bleknar vid tanken på oss
(vintern förstör oss igen)
I natt trycker jag mig tätt mot dig för kärleken är död, och den blir aldrig någonsin vår