Nu ser jag lyckan och stoltheten välta Självsäkerheten blir till stora orosmoln Som fördunklar min lysande öppna himmel Så att jag inte längre ser ut Igenom min ansträngda öppning i vetandes dunkel Som jag så varsamt byggt och släpat Upp i tankarnas tunga massa Tar ett hårdare grepp kring något hårdare än mig
Jag ville mer jag ville göra det igen Jag ville lära mig det nya och se på det med ljusa ögon Ta lärdom av andra människors sorg Och inte se mig själv på väg åt fel eller rätt håll
Men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig Du har orden som tömmar mig du har makten att bränna mig Tills det enda jag har kvar är modet att ge mig av
Dina ögon är klara och din röst är spröd Viken med blicken, blick full av glöd Ligger på golvet och försöker va barn Hjälplös så står vi inför våra jag
När du sträcker dig efter mer vad är det du känner vad är det du ser vi faller på måfå tills vi faller isär men de ser vi igenom och kan va det vi är Men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig Du har orden som tömmer mig du har makten att bränna mig Tills det enda jag har kvar är modet att ge mig av
Det finns tankar som går å aldrig kommer tillbaks Det finns tankar som ställer mina känslor till svars Vill va precis som du tror, som du tror att jag är Men jag tror som jag vill å om du tror på det här Vi ville båda dra men åt olika håll Vi ville båda gå men ej på samma gång Och skulden är vår med betoning på mig Borde fatta mig kort, men fatta tycker för dig.