Urdarmånens trollskensdöttrar genom urthursens hämndtankar tränger Lekfullt de dansar i blådimmans dal väcker fasan i grifteguldets skymningsal I hålor och djup, under hällsten och berg Fördolt i gravmoss, bland utrtiders offer I allt som glömts och allt som gömts all förträngd ondskap som någonsin drömts
De besätter din kropp och härjar din hugin förvrider din syn och berövar dig munín Vad sitter på ditt bröst och gör luftstrupen trång? Nattskräckens ande, sardonisk och vrång På villoväg ensam, längs gisselmarkers eld Ekande hånskratt i svartskogars däld
Följ dödssmeders färd in i natten och skölj ditt inre i järndrottnars vatten Ur Aurgelmir födda, den osynliga ätt i korsväg de skymtar, bortom mänskligt vett Irrbloss och vätteljus, de gamles facklor Vitterstig till underjordens dunkelvisdom En dolk i ditt hjärta, en likskrumpen hand I mardröm ledsagad till främmande land
De följer dina steg, själskrymslen de vaktar De tjänar vilden men förslavar villebråd Så hör deras budskap, drick deras mjöd ty en människas död är deras levebröd