Ledsagad in i evighet av hinsides obskyra stämmor En ödesfärd genom nattslöjans mist Som en dödsmärkt vålnad ror jag min eka, det förkastliga skral Sävligt över Gjölls tysta vatten mot fördärv och ettermjödets sal Livets kraft rinner ur mig, till Eljudnír jag far
En fallen kämpe till den höljdas hungad Helvigd
Ledsagad in i evighet mot underjordens likdöme En ödesfärd genom nattslöjans mist I gravens rike jag smäktar mitt hem bortom likhundens värn I nattramns hamn genom töcknig sky Kom Leikkin, lossa livets järn Hugens bländeverk slocknar, till Eljudnír jag far