Undret är nära, se stjärnor brinna faller mot sitt ursprung Undret är nära, se stjärnor brinna faller mot sitt ursprung
Du svarta bottenlösa yrrymd där godlöshet är ditt väsens källa vars underbara fulländning jag ser tillbedjansvärd och sällan skålad Allt som plågats och allt som djupt bedrövats förintats, utplånats av barmhärtighet och rättvis hand tungt av skam och hett som rovdjurs hunger
Hänsyn, familjeband och moral offras universums lans genomborrar allt liv något som är starkare än vilja, känsla och mod! Vägen är i natt förförisk och fri och i dunklet lysa lejongapet och vargar ylar vår sång
Där sjunger den mörka vinden som tungt över världar ljuda den sjunger om dödens välde som slutligen förestår Allt människoliv förblir en gåta själar i köttslig skrud, omtalad av dödens bud Allt som plågats och allt som djupt bedrövats förintats, utplånats av barmhärtighet och rättvis hand tungt av skam och hett som rovdjurs hunger
Undret är nära, se stjärnor brinna faller mot sitt ursprung Undret är nära, se stjärnor brinna faller mot sitt ursprung