Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta vad en gosse gjorde, det är nu längesen, men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar, Katthult, Lönneberga, det var den gossens hem. Hujedamej sånt barn han var, ej värre tänkas kan, och Emil var det namn han bar, ja, Emil hette han.
Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta vad vår Emil gjorde en dag i sköna maj. Upp i Katthults flaggstång hissa' han sin lilla syster stod sen lungt och såg henne hänga där på svaj. Hujedamej sånt barn han var, fast Ida var rätt nöjd, ty ingen annan svävat har på denna höga höjd. Nästa hyss han gjorde var när han i grönsakssoppan dök på huvet ner och sen satt där stenhårt fast uti mor sins soppskål, ty hans öron var för stora, så det blev att fara till doktorn det med hast. Hujedamej sånt barn han var, tror inte också ni att den som blott en soppskål har vill ej ha gossar i? Hör nu på, govänner, inte kan jag ju berätta alla hemska hyss som vår Emil tog sig för. Men i snickarboden fick han sitta alla dagar, tänk på det, små barn, om ni denna visa hör. Hujedamej sånt barn han var, i hela Småland fanns ej nån så vild som Emil var och ingen annan stans.