Ut i mörka natten leder du mig, till blanksvarta vatten, jag litar på dig Skogen väntar runt oss susande tyst, och sjöns stilla spegel av månen blir kysst Över oss så faller en stjärna ner, önska, säger du, jag blundar och ler Ack om min vän du ville bli min och jag fick vara kärasten din Så som nattens kalla luft, så klar, som stjärnorna speglas i sjön, så underbar så strålar du för mig i natt, min kära, änglar behövs ej när du är mig nära Vid strandens kant så tar du varsamt min hand, tillsammans går vi in i skogens trygga land Tänk, min vän, du ville bli min, och jag fick vara kärasten din