Äntligen vår igen Hoppsan, färska sår igen men vafan "säg mig, hur mår du min vän?" håll käften bespara mig resten bespara mig plågor dumma frågor, blir eld och lågor, jag brinner dag för dag för varje andetag jag tar - hatet fyller mig För att säga hejdå med alkohol för att få en natts sömn, mitt högsta mål Men jag går runt som ett fån önskar allt var en dröm men jag vaknar aldrig - jag är fast här där det jävlar i mig börjat stinka misär men det måste finnas en lösning på alla besvär när hatet tar över, allt blir ohållbart hamnar på låst avdelning, inga besök, helt lönlöst får länge höra "du får åka hem snart" medicinen gör det svårare att se klart inte ett skit hjälper inte så lätt att hålla sig positiv allt mer negativ, avsmak för allt liv en smaksak, men jag går rakt på sak det finns bara plats för mig under mitt tak
Ni är alla ett jävla skämt jämt och ständigt envisas med er blotta existens oförmögna att ens andas luften och skakar i abstinens yttrar nonsens i alkholdemens fan less på er, vill inte se er mer ni är helt utan förmåga, så jag kommer inte bemöda mig att besvara nästa fråga så det ekar trivsamt ensamt när jag talar lättsamt för mig själv och ger mig själv skäll igen men det ännu är i vind i mina segel och jag skrattar åt dig när du vill visa dina utkast och skisser vill diskutera Nietzsche i all hast, Men ta du en titt i spegeln Du har ju stagnerat, förstår du ens Hegel? pratglad om rakblad men sak samma men du står ju fortfarande och andas nervös och står och stammar Du saknar medel för utveckling min vän seså, tillbaka till ruta ett, igen och jag vill passa på att påpeka, jag vill ändå inte vara med och leka