När grammofonen spelar på min farfars dagcentral lutar han sig tillbaka och minns sitt 50-tal det var helt andra tider men nog minns han väl än hur han följde henne hela vägen hem
Då när folkparken levde och han nyss fyllt 25 kunde han dansa hela natten inpå tidiga morgonen och han jobbade på gården tills av solen han blev bränd när han följde henne hela vägen hem
Då var det fest när orkestern spelade upp han var ung och han var stark och stolt som en tupp och farmor hon var vacker som en älva på en äng när han följde henne hela vägen hem
Solo
Det är minnen ur livet men vem har tid med sånt där och vem frågar ens om fotot uppå hans sekretär av en kvinna så vacker som en älva på en äng som han följde hela vägen hem
Nu är det tyst men uti hans egen värld drömmer farfar nyss kysst under farmors äppelträd Ja när grammofonen spelar kommer minnena igen då han följde henne hela vägen hem
När grammofonen spelar nog minns han väl än hur han följde henne hela vägen hem