lömskt är detta land jag skådar i min syn skogens gistna bård mot solens röda välvda ring
tårar glimmande i jordens hjärta brann syner som jag aldrig trodde fanns i mig jag såg nu ängarna besudlade av blod en fjäril flyger i stridens djupa sorg inom mig
skrider ensligt fram och dväljes nya ting vingar syntes från en örn som sällan landar här
lever jag i de sånger i det fjärran landets vård vilse i min tvekan igen faller djupt, stannar kvar