marken den skälver av hästarnas dån hovar dansar över den frostbitna heden så vit i arla stund
konungen Sigurd från svearnas land vredgad rider Alvsol den fagra, hans tilltänkta brud nekas han i våndor han plågas utav skam
bröderna hennes skall klingorna slå ungmön värja men Sigurd den lystne han dräper dem två med sårad barm
blodig han staplar och söker sin hävd Alvsol kvider aldrig hon famnar den konung så grym hon sväljer ett gift med tårar på kinden och sörjer
Sigurd han strider för kärleken när segern är vunnen han bruden få Sigurd Ring
Alvsol hon lider hon vandrar svag mot Frejas salar där hon fridsamt dör
Sigurd finner svart i syn den väna Alvsol vila i dödens fröjd hon snuvat han den älskogen som drömts i förtvivelse han vrålar hest med sorgens djupa smärta han miste den han åtrådde i bedrövelse och blodet rann
Sigurd han samlar de stupades lik fallna kämpar för dem ombord på sitt vackraste skepp facklor tänds
på skeppet han stiger med Alvsol sin brud elden dånar utöver havet han blickar i rök ödet har honom i döden lämnat