Forsarna sjunger med strömmar av silver I tjärnen den dunkla där finner vi tröst att vörda dig Facklor på berget som brinner som irrbloss Folket de vandrar i lögn
Sirliga ådror de falska de tunga Krossa och svära med nävar av hamrat glödgat järn Korparna svävar i gråtmilda gåtor Gråstenen flyter som vin
Sargat var trädet som siar om död Lindormen slingrar sig ner Dräpa din fäder och skända din jord Ur trolldomens sköte vi föds
Drypande kväljande käftar i skuggor Spjuten de slungas som vredgade blixtar ner från skyn Klangen från lurar som ekar bland bergen Varslar om månghövdad hämnd
Sargat var trädet som siar om död Lindormen slingrar sig ner Dräpa din fäder och skända din jord Ur trolldomens sköte vi föds Ringar som hävdar sitt arv Ingen må finna sin dröm
Led dem in, i vår värld Känn dess hunger i svartbränd jord En börda grym, en vilja svag Se dem härja med svekets hand Trolldom, fri lejd i vår sorg
Det ofödda barnet i kvedet så ruva Sporde om tingen från talande djur med tankegarn Härska och värja i tidernas skymning Sinnen begynner att födas
Sargat var trädet som siar om död Lindormen slingrar sig ner Dräpa din fäder och skända din jord Ur trolldomens sköte vi föds