Jag har vandrat på asfalt och grus
Från Morgongåva till Oskarshamn
Jag har besökt vartenda hus
Och Stapplat från mången famn
Visst har jag väl skrattat
Och gråtit en liten skvätt
Över de som aldrig fattat
Eller ens haft minsta vett
Att buga inför saker
Som är viktigt på vår jord
Och fnysa åt de olater
Som gror i kära nord
Men här går jag med min väska
Och lyfter på min hatt
Men icke för att fjäska
Eller för en säng inatt
Ty det är mitt svenska lynne
Och min fosterländska dräkt
Att utan narr och ocker
Hjälpa envar i fäkt
Och räcka ut mina händer
Till mina arma landsmän
På åkrar eller stränder
Liksom kullersten alltjämt
Nog har jag varit drucken
Och betett mig som ett svin
Eller skrikit som en stucken
Efter några flaskor vin
Men visst har jag ändock vetat
Allvaret i mitt strid
Även om jag har stapplat
Med en dåres druckna kliv
Jag har kysst fan i hans ludna bak
Som den människa jag är
Men den allra viktigaste sak
Är det budskap som jag bär
Ferox (Viktor Sjölund) еще тексты
Оценка текста
Статистика страницы на pesni.guru ▼
Просмотров сегодня: 1