Det red en rövare i snårig skog Han sårad flydde, blödande nog Med knektar på jakt, hack i häl Över fornrösåsen, den kände han väl
Då mörkret tog en skepnad stor Det brakade i berget där jättar bor Allting då skett enligt rövarens plan Över åsen man rider bara om dan
Jätten bjöd, när han stigit ur sitt kummel På faslig död, de väckt ett forntidsväsen Marken låg röd, när gryningen nalkats Där människoson krossats av rösets kung
Då hörde han skriken ur knektars trut På backen de mötte ett långsamt slut Tjuven han rymde med blekvitt hår Men aldrig han mera till åsen går
I natten de må vandra som rösens gastar Rövarens hingst nedför stigen hastar
Jätten bjöd, när han stigit ur sitt kummel På faslig död, de väckt ett forntidsväsen Marken låg röd, när gryningen nalkats Där människoson krossats av rösets kung
Tjuven han rymde med blekvitt hår Men aldrig han mera till åsen går