Ormfamnad av vind och bitter frost Under arktiisk och obarmhärtig måne Han sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna' Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna
Han vill sjunka, känna Hennes anda av is Sitt liv i byte mot en gåva En frusen kyss Inatt, I evighet han sova
Med en viskan så djup som havens från Ensam men två i dödens mörka snår Han hör ett ord met makt så mörk Ur dödsjungfruns vita mund
Han vill sjunka, känna Hennes anda av is Sitt liv i byte mot en gåva En frusen kyss Inatt, I evighet han sova
Hon lyfter honom med kraft och vilja Smeker med kyla, bär honom bort Till sina fäders vita sal Över rymdens mäktiga hav Till riket där ingen sjärna lysa