Hon sol vid folen av en häll så mönk Målad, kalkad och kall Hon drog ett streck Medd en ryckande arm Över himmelens rand Ner till helaste djup
Hon stod på isens blåaste vidd Målad, kalkad och kall Hon ristade sitt tecken, sin runa Med en ryckande arm Runt vattnes flöden en ring Havsbestar och ånga då steg
Hon lyfte upp över sky och rymnd Mälad kalkad och varm Ur klippors djup en låga då steg Ur hennes höfte, en storm av eld
Hon lyfte upp över sky och rymnd Mälad kalkad och varm Ur klippors djup en låga då steg Ur hennes höfte, en storm av eld
Ett iljus hun blev av lågans makt Ensam på rymdens tron I all sin prakt
Hon ristade sitt tecken, sin runa Med en ryckande arm Runt vattnes flöden en ring Havsbestar och ånga då steg