Folk & Rackare - Silibrand | Текст песни

• Тексты песен
• Folk & Rackare
• Silibrand

Silibrand var en så oviser man
Allt under den linden så gröna
Han gifte bort sin dotter i främmande land
I riden så varliga genom lunden med henne

Liten Karin hon frågar sin svärmoder så
Hur länge plägar kvinnan med barnet gå

I fyrtio veckor allt medan sju år
Så länge plägar kvinnan med barnet gå

Körsvennen sa'lar sin gångare grå
Han sätter stolts Karin däruppå

Silibrand körde uppåt höga loftet svala
Där fick han se sin dotter i lunden fara

Väl äst mig, väl äst mig vad jag nu ser
Jag ser min dotter hon kommer till mig

Härifrån for jag då jag var mö
Nu kommer jag igen nu skall jag ock dö

Min svärmor skall jag giva min silvskodda kniv
Hon har nu förått mitt unga liv

Liten Karin hon satte sig på förgyllande stol
Silibrand drog av henne strumpor å skor

Silibrand femnar ut kappan blå
Där födder hon två karska svenbarnen så

Liten Karin hon lade sig i sängen ned
Gud låte mig inte leva tills jag dagen får se

Små barnen så för dom till Kristi dop
Liten Karin så för dom till kyrkogård


Folk & Rackare еще тексты