Plötsligt står det svart på vitt jag har vart här förut Lite som en skådis fastnat i ett klyschigt slut Skeenden jag har förträngt ej velat veta av Kommer som en boomerang som en naturkrafts lag
Provat va försiktigt provat våga ta det kallt Inte elda upp mig gång på gång till tusenfalt Tänkt att det blir bättre om jag bara finner ro Någonstans att leva någonstans att bygga bo
Om jag väntar ett år till, eller tio, ett liv är det nog Kommer jag då tillbaka till den plats där vi en gång stod
Skyddad av murar jag byggt Ensamt, på något sätt tryggt
Sagor de tar slut när det är dags att vända blad Någonting känns fel men det är svårt att veta vad Bitterljuvt att känna frihet när man så väl vet det inte är nån nyhet och man märker att en déjà vu har blivit alltför uppenbar