Hilla Lilla sitter i kammaren sin Ingen vet min sorg utan Gud Hon fäller så mången tår uppå kind
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger Brådt kom bud för drottningen in Stolts Hilla Lilla syr så vildt i sömmen sin
Drottningen axlade kappan blå Så månde hon sig till stolts Hilla Lilla gå
Nådiga Drottning I sätten er här ned Att jag må tälja mina sorger för er
Min fader han höll mig så hederlig En riddare dagligen tjänte mig
Och det var Hertig Hillebrand Med honom så månde jag fly utav land
Och när som vi kommo i rosende lund Där lyste Hertig Hillebrand att vila en stund
Han somnar en stund allt uti mitt sköt Han sof där en sömn så ljuvlig och söt
Hillebrand Hillebrand sov inte nu Jag hörer min fader och mina bröder sju
Jag hade ej förr utsagt dessa ord Förrn sju sår lade Hillebrand till jord
Min broder han tog mig en guldgulan lock Så binder han mig vid sadelknopp
Och när som vi kommo i första led Min sorgbundna moder hon ståndar dervid
Då ville min broder kvälja mig Min moder ville bortsälja mig
Så sålde de mig för en klocka ny Hon hänger i Marie Kyrkeby
När moder min hörde den klockans klang Hennes hjerta sönder i stycken sprang
Stolts Hilla Lilla slöt sitt tal härmed Ingen vet min sorg utan Gud Så föll hon död ned för Drottningens knä Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Hilla Lilla
Hilla Lilla sits in her bedchamber No one knows my sorrow but God Many a tear falls down her cheek Who could share my pain, he lives no more: he is gone
An urgent message to the Queen arrived Proud Hilla Lilla sews frenzied her seams
The Queen wears her cloak of blue To pay proud Hilla Lilla a visit to
Gracious Queen please sit down here That I may tell to you my sorrows my dear
My father he kept me oh so pure Served by a knight both hand and foot
And it was the Duke of Hillebrand With him I would flee to the foreign lands
And when we reached a shady grove There the Duke he lay himself down
He lay for a time inside of me And then he slept so calm and sweet
Hillebrand Hillebrand sleep not now I hear my father and my brothers seven
Hardly had I said these words When seven wounds struck my Hillebrand down
One brother seized my golden locks And bound me onto his saddle horn
And when we came to the first gate My mother forlorn stood awaiting me
My brother he wished to strangle me But my mother she chose to sell me away
She sold me for a brand new bell It hangs in the village of Marie Church
When my mother heard the chime of that bell Her heart it shattered into pieces small
Proud Hilla Lilla finished her tale like that No one knows my sorrow but God At the Queen's feet she fell down dead Who could share my pain, he lives no more: he is gone
Emma taught us this ballad, which starts off bad and ends in total misery. Hilla Lilla tells the Queen the story of her life, which includes the death of her fiance, the death of her mother and how she herself was sold away. After finishing the story Hilla Lilla falls down dead in the lap of the Queen.