Hilla Lilla sitter i kammaren sin Ingen vet min sorg utan Gud Hon fäller så mången tår uppå kind Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Brådt kom bud för drottningen in Stolts Hilla Lilla syr så vildt i sömmen sin Ingen vet min sorg utan Gud
Drottningen axlade kappan blå Så månde hon sig till stolts Hilla Lilla gå Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Nådiga Drottning I sätten er här ned Att jag må tälja mina sorger för er Ingen vet min sorg utan Gud
Min fader han höll mig så hederlig Ingen vet min sorg utan Gud En riddare dagligen tjänte mig Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Och det var Hertig Hillebrand Ingen vet min sorg utan Gud Med honom så månde jag fly utav land Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Och när som vi kommo i rosende lund Ingen vet min sorg utan Gud Där lyste Hertig Hillebrand att vila en stund Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Han somnar en stund allt uti mitt sköt Ingen vet min sorg utan Gud Han sof där en sömn så ljuvlig och söt Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Hillebrand Hillebrand sov inte nu Jag hörer min fader och mina bröder sju
Jag hade ej förr utsagt dessa ord Förrn sju sår lade Hillebrand till jord
Min broder han tog mig en guldgulan lock Så binder han mig vid sadelknopp
Och när som vi kommo i första led Min sorgbundna moder hon ståndar dervid
Då ville min broder kvälja mig Min moder hon ville bortsälja mig Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Så sålde de mig för en klocka ny Ingen vet min sorg utan Gud Hon hänger i Marie Kyrkeby Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
När moder min hörde den klockans klang Ingen vet min sorg utan Gud Hennes hjerta sönder i stycken sprang Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Stolts Hilla Lilla slöt sitt tal härmed Ingen vet min sorg utan Gud Så föll hon död ned för Drottningens knä Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger