Skårorna som pryder stenen fylls med färg så röd som blod nu vi reser den för att förtälja våra bröders mod det ger dem frid i gudars sal att veta att vi minns den gången då de föll och att de med oss finns
deras dåd de står nu skrivna ristade i sten den står nu fast och stolt i jorden upplyst av solens sken en sann berättelse om styrka och om död i valhall nu de strider och blodet färgar månen röd
Nu svärden svingas av krigare med vargasjäl vi stenen reser ty den är ett farväl
av våra bröder i gudars sal ett arv till ättlingar ett monument som står emot, tidens vingslag
runorna i stenen äro lika klara än i dag likt stjärnors ljus och än idag förtäljer den det slag i vilket många män mötte sina öden valkyrior sedan tog de hem de bar in dem in i döden
farväl av våra bröder i gudars sal ett arv till ättlingar ett monument som står emot, tidens vingslag