Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött
de fagra blomsterängar och åkerns älda säd, de rika örtesängra och lundens gröna träd, de skola oss påmina Guds godhets rikedom, att vi den nåd besina, som räcker året om.
Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud, skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själv, upphöj Guds ära stäm upp din glädjesång till den som vill oss nära och fröjda på en gång