Oi ei miun laule laulella pitäisi a pitäi Oi ei miun laule laulella pitäi oi eik'iloita loita ensinkänä ensinkä oi eik'iloita loita ensinkä
Det är i själva hjärtat lögnen bor, och svek Hur kan jag därom tala vist, med mildhet? Kan inte göra ogjort eller byta namn innan du må bli förlåten så bit huvet av skam
Jag svär att jag då aldrig velat göra ont men vart jag än ser nu och om jag än ber Så gör jag dig illa Natten är stilla, men syndaren är vaken och vargtimmen här
Jag har sagt att jag dig älskar; det är också sant Men jag kunde också säga att jag älskar en ann' Jag ville henne äta med drägelkäft; en ulv skulle också göra det för dess egen skull
I min ensamhet -- för ingen annan vet -- jag älskar ju båda och plågas av det -- utan ett straff och utan en skuld? Bara ett jag minns, är att vargtimmen finns.
Oi ei miun laule laulella pitäisi o lailai oi eik'iloita loita ensinkänä oi miul'on kulta kulta kulkemassa kulkemas oi miul'on armas armas astumas
Får jag komma till dig? Blott en liten stund. Luther har gått hem och jag vill kyssa din mund. Sen ska jag bestämma -- det finns ännu tid. Jag ser väl vad som händer, det är mitt liv.
Innan denna dag jag såg mig som ett lamm och så vill jag vara och så vill jag bliva Jag vill kvitta lika, att det ska ge vika och nu uppstiger solen och vargtimmen flyr