Året är 1718, svenskar i strid för sitt land Genom tät rök och dimma, fanan i striden bärs fram Karoliner gamla som unga, laddar musköt och lägger an De död och förintelse bringa, i blodig strid man mot man
Med värjan i sin hand, stoltheten i brand Under den gula och den blå Karoliners mod, kom från sitt svenska blod Aldrig vika, bara att gå på
Över gränsen mot Halden, Kung Karl ledde sin här Segervisshet präglar leden, mot ära och stolthet det bär Isande vind piskar kinden, på varje svensk karolin Fästning reser sig väldig, mot den dånande skyn
Med värjan i sin hand, stoltheten i brand Under den gula och den blå Karoliners mod, kom från sitt svenska blod Aldrig vika, bara att gå på
Men mitt i krigets inferno, ljöd ljudet av en kula så tung Den syn som mötte soldater, var att mot mark föll en döende kung
Över fjällen gick marschen, en svensk armes återtåg Frusna karoliner bar båren, där Kung Karl XII låg Vid vägen låg stelfrusna kroppar, en marsch genom dödens land Att gå på var deras sista hopp, med sitt öde i Armfeldts hand
Med värjan i sin hand, stoltheten i brand Under den gula och den blå Karoliners mod, kom från sitt svenska blod Aldrig vika, bara att gå på