Ensam som få, tiger hans ord i mörkrets famn han har funnit sitt kall Blodiga händer och sargade kropp, han har lämnat sitt segill Ärrad i sin själ, lämnad för sin död, så återkallas hans sorg Med trotsiga minnen från en krossad dröm så biter han ihop
Hedniskt vetande har präglat hans liv och asar likaså Hoppets stund är kommen, han litar inte på nån Som kung släpp min själ, och låt mig resa iväg I en saga utan slut som väntar min vän, vi finner varandra igen
Månljusets sken över kalla ängder, gå hans stilla gång Han samlar sina tankar för ett bättre liv, det är en resa utan slut När han kommit fram till sin bädd så sätter han sig ner Han tar farväl och ett andetag för att sedan somna in
Hedniskt vetande har präglat hans liv och asar likaså Hoppets stund är kommen, han litar inte på nån Som kung släpp min själ, och låt mig resa iväg I en saga utan slut som väntar min vän, vi finner varandra igen