Mörkret slog mig hårt i bröst men brynjan höll dess slag Bilder utav kära men din bild är alltför vag Längtan i mitt inre brinner hetare än eld I timmar har jag blundat där en gravsten nu är ställd I evighet jag älskat följt dig blint liksom en slav Du sa att vi tillsammans skulle härska över hav Tårar du förvandlade till renaste kristall Du lovade mig världen en sten är nu mitt all Vi korsade atlanten medan vågor gav oss strid Nu drakskepp lugnt de vilar i ett stilla regn av frid Men min längtan brinner hetare än solen här i kväll I timmar har jag ristat våra resor djupt i häll Känt hungern i din andning har känt smaken av dess glöd Känt värmen ifrån elden när trummor kampen ljöd Knivblad river hårt i hud när minne gör sig hörd I timmar har jag blundat vid en sten som minner död