Jag har ett frö planterat i min hjärna Detta frö skaver och svider in till hjärnbalken Om våren samlar det vätska och börjar gro Under sommaren finner jag mig orolig, min spegelbild är olik mig - den härmar mig, den förföljer mig. Till hösten har fröet gröpt ur en bit av hjärnan Min vardag ramas in av migränattacker, med monumental huvudvärk som följd Det växer stort i min öppna skalle Jag kallar melankoli Jag kallar melankoli Han tar fram min smärta, men inspirerar Melankoli får mig att sky dagens ljus, men se klart i mörker Du när mig, och jag när dig Melankoli