The Ballad on the Death of Major Sinclair ) (Anders Odel)
Sist, när på ljuvlig blomsterplan jag mina lamm utförde, Och satte mig, som jag var van, där jag bäst lärkan hörde, så kom till mig en gammal man, beprydd med silverhåren. Han såg mig ganska gunstigt an och hälsade: \"God måren!\" 2. \"Hör\", sade han, \"kom Celadon, följ med mig litet stycke! Lägg från dig dina lapprisdon! Du skall få höra mycke.\" Jag steg strax upp, lad´ flöjten bort, tog gubben uti handen, och kommo vi strax, innan kort, till obekanta landen. 17. Jag häpnad´nu långt mer än förr, men skräcktes ännu mera, när gubben lätte på en dörr av klara silvret skära. Inför densamma var en sal, en sal för alla salar, där inne luften var helt sval och ljuset som i dalar. 18. Kring om ett präktigt silverbord tolv svenska Karlar suto, som talte intet många ord, men kungaminer guto. De åtta sågo gamla ut, de fyra intet späde, de förre, som de dock förut från världen gjort avträde. 20. Den tolfte var en sirlig, lång och väl uppväxter hjälte, den man kund´ se ej enda gång sitt karlahjärta fällte. Hans ögon voro oförskräckt´ liksom på unga örnar, hans styve näve knyttes käckt som ramar uppå björnar. 26. Strax lättes blanka dörren opp: En svensker karl framträdde, med skjuten, sargad hjältekropp, dock miner intet rädde. Hans ansikt´ var med blod besköljt, nedsablat, trampat, slaget, och bröstet, som hans hjärta döljt, had´ grova skott intagit. 28. Han hälsade på svenskt manér. Då kungen nådigt svara´ och sad´: \"Vi känna intet er. Vem skulle I väl vara?\" \"Jag är\", sad´ han, \"en svensk major, mitt namn är Malkolm Sinclair, min själ nu nylig´ av mig for från hjärtats vrår och vinklar. 29. \"Hur\", sade kungen, \"blev du död, du tappre krigsbuss store? Du äst i blod så färgad röd, liksom du slaktad vore.\" \"Jo\", sade han, \"hans majestät! En oförskämd Bellona har så betalt de trogna fjät, jag gått för Sveriges krona.\" 30. \"Jaså\", sad´ kungen, \"men hör på! Var var du, när du dödde?\" \"Tre mil från Breslau, när en å ur mina ådror flödde.\" \"Vem mördat dig?\" - \"Sex ryske män som stulo av mig livet. Had´ jag fått tid, jag dem igen skull´ snälla piller givit.\" 34. Strax reste de sig alle tolv vår Sinclair att bestråla, som deras blanka silvergolv med röda saften måla´. Den elfte sad´: \"Stig hjälte, hit till bordet, me´n du talar! Lägg bort pistolen och din plit! Han dig ej mer hugsvalar.\" 85. Sen tog mig gubben vid sin hand och förde mig tillbaka; jag grät, att mina levnadsband förhindrad´ mig att smaka ett sådant nöje, som här var för dem, som väl har levat och efter ärans krona har med fulla krafter strävat 90. Därför, I hjältar, som ha mod och hjärta uti bröste, ack, hämnen Malkolm Sinclairs blod, som Küthler mordiskt öste! För övrigt är jag städse er tillgiven alla tider, och slutar nu, helst som jag ser, vår sol i skuggan skrider.