Vem är det som har bestämt att det ska vara såhär Jag har inte gått med på det Jag känner mig så jävla förtvivlad Hur ska jag kunna klara av det här Det är mitt hjärta som talar Det vill ut Bort från min kropp
Mitt liv känns som ett jävla fängelse Instängd i kött och blod
När jag skär mig känns det som en lättnad Som ett steg ut från detta fängelse Men mina sår de läker igen Likt en port som stängs Och mina ärr dyker upp istället Som en fångvaktare med strålkastare
Jag känner mig så jävla less på det här Men det är inget jag kan göra åt
En kniv ger mig lättnad Men jag känner skam och hat över att detta är det bästa sättet Istället vill jag trycka kniven i bröstet Punktera mitt jävla hjärta Och känna mitt blod forsta ut
Lyrics by Andreas Rönnberg
----------------------------
Who decided that it has to be like this I haven't agreed to it I feel so fucking heartbroken How am I going to cope with this It is my heart speaking It wants to get out Away from my body
My life feels like a fucking prison Locked inside, in flesh and blood
When I cut myself, it feels like a relief Like a step out from this prison But my wounds they heal again Like a gate closing And my scars shows up instead Like a guard with a spotlight
I feel so fucking tired of it But there's nothing I can do about it
A knife gives me relief But I feel shame and hatred that this is the best way Instead I want to press the knife into my chest Puncture my fucking heart And feel the blood gush out