I sen timma vid glödens varma härd Sitter en kvinna i läkekonst lärd Förskaffad kunskap av äldres kloka ord Från månget släktleds visdom
Hemmets stillhet då rives tvärt itu Av män förblindade av falskhetens ljus Lömskt förledda från maktens korridor I blind lydnad i hopp om nåd
Mot farsot stillat bot Halshuggd bränd på bål Hennes sot fördunklar vår sol Här ändas hennes år Till häxhammarens syftes mål Med blixt från vässat stål
Mot hennes vetskap ränker smidits fram Av sina egna barn från sin famn Hennes öde nu förseglats genom lögn Av den vita slaktaren till döden dömd
Brutalt släpad ur sin barnahemsbyggd Ser sina forna vänners flackande blick Hon vändes ryggen trots mången vänskaps år Då kristi präster sitt tvivel sår
Hon drives fram av nattaman Mot en plats som krävt månget liv I sin sista tid hon dock finner frid Då hon ser att hon ensam stå
Mot farsot stillat bot Halshuggd bränd på bål Hennes sot fördunklar vår sol Här ändas hennes år Till häxhammarens syftes mål Med blixt från vässat stål