"Vinterns iskalla käftar slukade landet i norr" "Aldrig mer skådas dagens ljus"
Enslig viskning höres från norr Rädslan sprids bland byarna Nordanvind så bister och kall Fjällbäcksvattnet fryser Vita flingor faller från skyn Täcker markens yta Sista mjödet sveper vi nu ty maten den har sinat
"- broder, himlen är vit men se, din blick döden visar"
Ulvars yl hörs i natten så kall Människan låser stugan sin Dunkel skepnad skymtas till fjälls Dödens timma slagen är Frusen faller fågel till mark ty hans vingar stelnat Allt som leva, fruktan de bär Kung av Bore kommit för att, stanna