Det är höst i Göteborg Jag passerar Kortedala torg Regnet faller hårt över natten Över alla hemlösa katter Låt mig få sova en stund Bara en liten, liten blund
För hon sa att allting var lönlöst Men jag tyckte hon sa lönnlöv
Så vi pratade i timmar Dina tårar i mina lakan Du sa att du tyckte du var ful Jag fatta' ingenting För det där är skitsnack, och det vet du Du är det vackraste jag har sett ju Jag har förlorat mig själv i dig Förlorar jag dig, så förlorar jag mig
Hon sa att allt var lönlöst Men jag tyckte hon sa lönnlöv
Och när hon sa att allt var över Såg jag henne gå där bland löven Det enda minne jag behöver Hon sa att allt var lönlöst Och när hon reste sig för att gå Gick mitt hjärta aldrig sönder
Du kommer aldrig förstå Aaaaah Du kommer aldrig förstå Aaaaah Jag kommer aldrig förstå Det kommer aldrig att förstås