I det fina tunna ljuset står jag och väntar tyst sommaren är framför kvarteret nästan tömt på människor och känslor ingen rörelse någonstans
Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här Aldrig, aldrig ensam
Den fina tunna linjen mellan våran värld och din skär igenom varje ljud genom varje utsträckt tanke varje ansats att förstå varje sång jag någonsin sjöng
Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här Aldrig, aldrig ensam
Jag har längtat efter våld efter hämnd och mer förnedring men den stora, stora rädslan är inte här ikväll det ekar mellan husen ingen rörelse någonstans bara fina tunna ljuset mellan våran värld och din
Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här Aldrig, aldrig ensam