Herr Olof han rider att möta sin brud långt borta i främmande land skön Jungfrun hon sömmar en gyllene skrud hon väver de skira gullband.
När hösten är kommen skall brudkransen viras och Olof sitt bröllop med Jungfrun ska firas men framtiden ligger i Herranoms hägn; driver dagg, faller regn.
Herr Olof tar tygeln, han håller sin häst förhäxad mot älven han ser för Älvkungen där för sin dotter en fest på stranden i skymningen ger.
Herr Olof tar av sig sin hjälm och sitt pansar han bjuder upp Älvkungens dotter, de dansar Gud tage den djärve Herr Olof i hägn; driver dagg, faller regn.
Herr Olof och Älvkungens dotter de drar långt fjärran att reda ett bo. Den Lede stod redo att riddaren ta som bjudit en älva sin tro.
Men hon var skön Jungfrun som han red för att vinna och Olof var riddaren hon längtat att finna och kärleken håller dem tryggt i sitt hägn; ja, driver dagg, faller regn.