En gång i min ungdom älskade jag en flicka med ljuva och rena behag hon lova mig tro i lust och i nöd allt in till den blekaste död Hej hopp fadderi å fadderalladirej hej hopp fadderi å fadderalladirej hon lova mig tro i lust och i nöd altt in till den blekaste död.
Hon var som en lilja vit uti hyn den fagraste flickan som skådats i byn ett smittande skratt en lustiger sång vi älskade sommaren lång
Med kärleken vissna kärleken dog vid mikaelmäss hade flickan fått nog hon fann sig riker högfärdig man sa tackoch adjö och försvann
Nu stårjag städer sliten och grå och hammaren bultar och hjärtat också men aldrig den flickan kommer igen hon är hos sin nyfunne vän