Det sa; stopp Orden löpte som krokar genom min kropp Jag satte eld på kartorna och breven, kysste sagorna farväl
Du sa; stopp Muren restes och golvet öppnade sin famn Jag gav min framtid till en snurrande kompass som sände mig iväg
Så hörde du, Det är jag som är bränderna i Paris Det är jag som är skotten i Turin Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig
Det är jag som är drömmen om Amerika Det är jag som är arvet i Spanien Det är jag som är viljan och vinden men fann inget mod när jag ville be dig bli kvar
Jag sa; stopp Ändå hoppet och glömskan bröt sig ur mitt grepp Kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara jag
Jag bad; stopp Ändå skulden och svärtan bröt sig in i mig Kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara rätt
Så påminn mig; Det är jag som är bränderna i Paris Det är jag som är skotten i Turin Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig
Jag är där när det smäller i Washington Jag såg på när Stockholm gick upp i rök Det är jag som är viljan och vinden men fann inget mod när jag ville be dig bli kvar
Så jag for tillbaks i tid och över ocean Störtade sida upp och sida ner efter svar Fann en kravlös vän i tystnaden och apatin Satte mitt sista hopp att nå dig till en melodi som lät ungefär såhär: ...