Du fördrev mej, Gud, från mitt hemland slets jag bort Här är jag en flykting och en främling, och det ödet finner jag mej i Men Du tog mitt barn och Du tar mej från min man Jag kan inte längre se en mening, vad är det Du vill, vad ska jag tro?
Tanken är svinlande, framför mej gapar en avgrund Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret Att Du inte finns till, fast jag trodde på Dej
Vem skulle hjälpa mej uthärda livet här ute? Vem skulle ge mej den kraften som jag måste få? Vem skulle trösta mej, jag är så liten på jorden? Om Du inte fanns till, ja, vad gjorde jag då?
Nej, Du måste finnas, Du måste, jag lever mitt liv genom Dej Utan Dej är jag en spillra på ett mörk och stormigt hav Du måste finnas, Du måste, hur kan Du då överge mej? Jag vore ingenstans, Jag vore ingenting om Du inte fanns.
Aldrig förut har jag haft det I tal eller tanke Det lilla ordet som skrämmer och plågar mej så Ordet är om - om jag bett alla böner förgäves Om Du inte finns till, vad ska jag göra då?
Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta? Friden i själen, ja, vem skulle skänka mej den? Vem skulle så ta emot mej till slut efter döden ? Om Du inte fanns till vem tog hand om mej sen?
Nej, Du måste finnas, Du måste , jag lever mitt liv genom Dej Utan Dej är jag en spillra på ett mörk och stormigt hav Du måste finnas, Du måste, hur kan Du då överge mej? Jag vore ingenstans, Jag vore ingenting om Du inte fanns
Du måste finnas, Du måste, Hur kan Du då överge mej? Jag vore ingenstans, Jag vore ingenting Om Du inte fanns...